Det är 1945 i Leningrad och staden ligger i spillror. Beanpole betyder humlestör och är det namn den väldigt långa unga bleka kvinnan Lya (Viktoria Miroshnichenko) kallas. Lya har döpts till Långskanken i den svenska översättningen. Något som känns ganska daterat och märkligt men det finns kanske inte något självklart öknamn på en lång människa. På ryska kallas hon Dilda. Långskanken arbetar som sjuksköterska på ett militärsjukhus och har en förstående chef som låter henne ta med lille Pashka (Timofey Glazkov) till jobbet. Chefsläkaren är snäll mot Lya och ger henne en matranson som inte längre har någon mottagare på sjukhuset. Lyas väninna Masha (Vasilisa Perelygina) kommer hem till Leningrad från fronten. De två har skapat ett intensivt vänskapsförhållande i kampen om överlevnad under kriget. Hon frågar Lya om Pashka. Hon får svaret att han är borta och vi förstår snart att Masha är mamma till pojken. Pashka är borta och nu startar en kamp mellan de båda kvinnorna. Bägge kämpar om att få kontroll över den andra. En kontroll över sina liv de inte haft och nu ser som livsviktigt. I den miserabla miljön försöker de hitta hopp och mening med tillvaron. Det är en tillvaro i chock efter de traumatiska krigsåren. Freden medför inte någon skönjbar lycka. Lya finner mening med livet genom att ta hand om en förlamad soldat Stepan (Konstantin Balakirev) och Masha som också fått arbete på sjukhuset får en ung beundrare i Sasha (Igor Shirokov). Men lyckan får ett abrupt slut och samtidigt pressas Lya till en stor uppoffring. Det här är en brutal och överväldigande berättelse om krigets konsekvenser. Den är både rörande och oroande. När patienterna på sjuhuset på skoj ber Pashka härma en hund så förstår han inte. Han har aldrig sett någon. De blev alla uppätna under belägringen. Filmen är inspirerad av ”Kriget har inget kvinnligt ansikte” som bygger på intervjuer med sovjetiska kvinnor av nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj. Regissören Kantemir Balagov är bara 26 år, men har redan lyckats plocka hem tre Cannes-vinster för Beanpole och debuten Closeness och över tjugo andra festivalpriser. Filmen var Rysslands Oscarsbidrag. |
|
|
Beanpole
Mias stjärnor |
Andra har också läst
IRAKISK KRISTUS – Teater Galeasen
Vi är i ett gränsland mellan minne och fantasi, i en brutal skildring av en rå verklighet.
På gränsen...