Den ryske regissören Andrej Tarkovskij är med sina åtta långfilmer en av de mest hyllade i världen. I den nya dokumentären, gjord av filmarens son Andrej A Tarkovskij, skildras faderns liv utifrån hans filmer och egna tankar. Dessutom spelar stjärnregissörens egen far poeten Arsenij Tarkovskij en viktig roll - varje kapitel i filmen inleds med en dikt av den äldre. Tarkovskij föddes 1932 i dåvarande Sovjetunionen. (Lustigt nog samma år som amerikanen Tiny Tim vars helt annorlunda liv skildras i en dokumentär som går upp samtidigt som filmen om Tarkovskij.)
Tarkovskij som säger sig ha tydliga minnen från 1,5 års ålder växte upp med en i stort sett frånvarande far. Han tackar sin mor för allt. Debuten som filmare kom med Vägsvälten och fiolen 1960. Ivans barndom kom 1962 och trots skildringen av barn ansåg Tarkovskij sig ha svårt att skildra kvinnor och barn.
Regissören hade problem med den sovjetiska censuren. Hans anti-krigspatos ansågs anti-sovjetiskt. Men under Nikita Chrustjov upplevde han ett töväder.
De hårda politiska tiderna skulle återkomma. Hans film Andrej Rubaljov - Den yttersta domen från 1966 stoppades i fem år från visning. Den ansågs anti-historisk och därmed anti-rysk.
Andrej Tarkovskij blev djupt religiös och vi får höra honom i dokumentären föra långa resonemang om konsten, poesin och andligheten. ”En poetisk bild kan inte dechiffreras”. Han talar om ikoner som ett sätt att tjäna gud. ”Konstens mening är bön”.
1972 kom Solaris, en science fiction som uppmärksammades stort i världen. Den handlar om människans beroende av naturen. Spegeln kom 1974 och regissören kommenterar att kritiker inte begriper ett dugg. Tarkovskij är fenomenal på att analysera filmkonsten och sina egna verk. Han återkommer ständigt till det poetiska som står för all konst - konstnärer ser han som samhällets samvete. Och allt handlar om frågan: Vad är meningen med livet? Den existentiella frågan är det viktigaste, inte handlingen.
Stalker som kom 1979 är enligt regissören hans mest lyckade film. Efter år av konflikter med de sovjetiska filmmyndigheterna lämnade han landet 1979 och gjorde sina två sista filmer utomlands.
Offret, som spelades in på Gotland med Erland Josephson i huvudrollen, handlar om människornas personliga ansvar. Den hyllades stort vid Cannesfestivalen.
Andrej A. Tarkovskij, son till regissören, har ägnat en stor del av sitt liv åt att bevara och lyfta fram faderns verk.
