Cunningham

Merce Cunningham är den amerikanske och ikoniske koreografen och dansaren som verkade under större delen av 1900-talet. Nu har regissören Alla Kovgan gjort en dokumentär om pionjären och hans verk. Cunningham koreograferade mer än 150 olika dansföreställningar och över 800 evenemang. Filmen visar exempel på hans mest kända uppsättningar från 1942 till 1972 och med nya dansare. Mercer dog 2009, 90 år gammal. Då upplöstes hans danskompani.

I inledningen av filmen ser vi dansare på ett tak i New York, en mycket effektfull scen. Vi hör Cunningham berätta att alla rörelser är möjliga att dansa. Han vill själv bara kallas dansare, något som han var övertygad om att han ville bli redan som tioåring. Under lång tid ingick Cunningham i Marta Grahams danskompani som dansare och koreograf dit han rekryterades som ung.

I dokumentären återges många av hans verk i ruffiga miljöer och med musik av kompositören och Cunninghams livspartner John Cage. Den atonala musiken känns helt rätt i förhållande till rytmiken i dansen. Vi ser Cunninghams fötter i närbild när de dansar. En upplevelse i svart/vitt.

Dansarnas trikåer är i stort sett alltid monokroma i starka färger. Något som ger dansen en extra dimension.

Filmen är ett konstverk i sig – något som hade uppskattats av Cunningham, som ansåg att all konst hör ihop. Han samarbetade med bland andra konstnärerna Robert Rauchenberg och Andy Warhol.

Det är vackra scener ofta i industriella miljöer men också i underbar natur.

Cunninghams eget danskompani bildades 1953 och den avantgardistiska stilen lockade till en början inte så många. I scener med repetitioner ser hans dansare både plågade och stressade ut, men de är också angelägna om att göra rätt.Många av dem bildade egna kompanier så småningom.

Dokumentären om Mercer Cunningham är en intellektuell upplevelse. Filmen handlar om hans verk och inte mycket om hans liv som till största delen bestod av hans dans. Han beskrev det så här: “You have to love dancing to stick to it. It gives you nothing back, no manuscripts to store away, no paintings to show on walls and maybe hang in museums, no poems to be printed and sold, nothing but that single fleeting moment when you feel alive.”

Merce Cunningham fick en mängd priser, bland annat Medal of the society for the advancement of dancing i Stockholm år 1964.

Ointresserade av dans gör sig icke besvär.