Ema

Ema (Mariana Di Girolamo) och Gastón (Gael García Bernal) är ett par som kämpar med skuldkänslor efter en misslyckad adoption. Sonen Polos (Cristián Suárez) förkärlek att sätta eld på saker fick dem att lämna tillbaka honom till barnhemmet. Något som de nu djupt ångrar. Ema blir besatt av att få tillbaka pojken till varje pris.

Ema är dansare – och Gaston koreograf – och hon rör sig genom Valparaiso i Chile med en grupp dansare i olika scener. Den suggestiva reggaetondansen med en dramatisk ljussättning ger filmen en särprägel. Dansen kommer ur de latinamerikanska danserna, inspirerad av reggae med influenser av hiphop. Regissören Pablo Larrains film Ema är en utpräglat estetisk upplevelse med vackert foto och medryckande musik. Storyn är inte så märkvärdig även om den utvecklar sig under tiden. Det är dystert och humorlöst, men Mariana Di Girolamo och Gael García Bernal är lysande som Ema och Gaston med sina uppgörelser och skuldbelägganden. Ema är en udda film som har en förmåga att bita sig fast även om jag till en början inte riktigt lät mig gripas av den.