Mister Lonely

I Paris uppträder Michael Jackson-imitatören (Diego Luna) med att skickligt dansa som artisten, men utan att lyckas få människor att visa uppmärksamhet eller att skänka pengar. Han får av sin agent uppdraget att uppträda på ett äldreboende där han för stunden lyckas få gamlingarna att leva upp till hans motto: ”Don’t die”. Han träffar av en händelse en annan imitatör, Marilyn Monroe (Samantha Morton), som lockar med honom till ett slott i Skottland. Där finns ett helt kollektiv av imitatörer av diverse kändisar, Drottning Elizabeth II (Anita Pallenberg), Charlie Chaplin (Denis Lavant), påven (James Fox) och andra som lever sina roller och planerar för en stor show för lokalbefolkningen. Till en början verkar allt idylliskt och trivsamt, men snart hinner verkligheten ifatt gruppen. En parallellhistoria berättar om en präst (Werner Herzog) och fyra nunnor i Sydamerika som kastar ner mat från ett flygplan till avlägsna byar. En nunna faller ut från flygplanet och upptäcker att hon kan ”flyga” tack vare sin tro. Snart flyger alla nunnorna och prästen är entusiastisk.

Hur dessa två helt olika berättelser hänger ihop förblir ett mysterium för mig. Förmodligen ska den enskilda människans tro på sin egen förmåga länka samman de båda händelseförloppen, men det räcker tyvärr inte, oklarheter kvarstår.

Mister Lonely är en absurd historia, eller två, som inte roar lika mycket som förväntat. Diego Luna och Samantha Morton är mycket bra i sina roller och alla skådespelarna tar ut så mycket de kan av sina karaktärer. Den handlar enligt berättarrösten om att vilja vara den man inte är, men avsikten med filmen förblir trots allt dunkel. 

Mister Lonely blev nominerad till Un Certain Regard i Cannes 2007