Sidenvägarna – berättelser från det förflutna eller samtida realitet?
Historikern Peter Frankopan gav 2015 ut boken ”Sidenvägarna” där han ville bort från den eurocentriska historieskrivningen och betrakta gränsdragningar mellan länder, korståg och konflikter ur en asiatisk synvinkel. Vi får en mycket utförlig beskrivning av stora tidiga civilisationer som Grekland, Persien och Kina, världsreligioner, världshandel och krig. Överflödande centrum som Bagdad gestaltas. I slutkapitlet om den nya Sidenvägen – Asien av i dag – blir det riktigt spännande. Här finns goda naturtillgångar, stor kapitalackumulation, men också stora ekonomiska skillnader mellan och inom länder. Förgyllda statyer i Turkmenistan, slöseri i Kazakstan, 11-årig stenrik presidentson i Azerbadjan. Förändringen är redan i gång: ”När vi rör oss mot en era då västs politiska, militära och ekonomiska dominans hamnar under press blir känslan av osäkerhet oroande. Medan vi grubblar på varifrån nästa hot ska dyka upp, hur vi bäst ska hantera religiös extremism eller förhandla med stater som inte tycks fästa något avseende vid internationell lag, knyts nätverk och förbindelser samman i all stillhet längs Asiens ryggrad, eller snarare: de återställs. Sidenvägarna är på väg att resa sig igen.”
”Silk Roads are everywhere”
2018 kom så uppföljaren,”The new Silk Roads”. Här fokuserar Frankopan på nutiden och The Belt and Road Initiative, Kinas handelssamarbete med framför allt de gamla sovjetiska republikerna längs Sidenvägen – men även samarbetet runt infrastruktur och handel i Afrika och Sydamerika. Sidenvägar finns alltså även på andra kontinenter. I dag är det inte längre de europeiska huvudstäderna eller USA som är det nav allt rör sig runt, utan ”Beijing and Moscow, in Tehran and Riyad, in Delhi and Islamabad, in Kabul and in taliban-controlled areas of Afghanistan, in Ankara, Damascus and Jerusalem”. Västeuropa har problem med fragmentarisering (typ Brexit). Asien samarbetar, även om det sker till största delen på Kinas villkor. Det verkar vara bokens viktigaste tes. En öppen fråga: är då Kina nykolonialt?
Boken skrevs i ljuset av USA/Trumps påbörjade handelskrig med Kina och den lämnar förstås läsaren med åtskilliga frågor – men en nyfikenhet att lära sig mer. Kinas interna problem med minoritetsfolk och regimkritiker, förhållandet till Hong Kong och Taiwan. Rivaliteten med Indien. Rysslands roll i den ekonomiska och säkerhetspolitiska balansen. Naturligtvis också coronakatastrofen…. Men dessa båda böcker är ett sätt att börja vända blicken mot en annan världsekonomisk spelplats. I vår så snabbt föränderliga värld kan historien hjälpa oss att förstå nuet. Dessutom är böckerna välskrivna och trots sitt tunga innehåll ibland riktigt underhållande. Så passa på att bilda er!
